Rättshaverist

Är det någon som havererat rättsligt, eller som får rättssystemet att haverera? Både och, men ursprunget är ett helt annat. Det kommer från tyska Rechthaberei, "rätt-haveri", "att ha rätt". I svenskan skrev man "rätthaveri" till långt in på 1900-talet, men från åtminstone 1920 finns belägg för "rättshaverist" - kanske för att man associerade till sammansättningar som rättsprocess m.fl., och då var det också upplagt för en betydelseskiftning för haveri-delen.

För ordet används inte på samma sätt nu som då. Det som en gång kunde beteckna en lite jobbig person, nära släkt med besserwissern kantänka, är i dagens allmänna språkbruk snarare en psykopat, ett rent skällsord. Denna definition av "rättshaveri" är på så sätt passé:

påstridigt hävdande av sin rätt, påstridighet

SAOL (2006)

Vid första påseendet kan den se ut som den allmänna, men i själva verket är det en äldre betydelse som nog bara lever kvar i ordböcker. Jämför med SAOB:s belägg från 1876: "Under motståndet från alla sidor växte hos angriparen rätthafveriet och trotset." En sådan mening går inte att konstruera idag med bibehållen betydelse, men den funkar med SAOL:s definition.

Här är en utmärkt "felande länk":

Rätthaveri, pedantiskt begär att jämt få rätt (även i småsaker), påstridighet; envist fasthållande vid en viss ståndpunkt, även sedan man blivit överbevisad om dess ohållbarhet. R. förekommer särsk. hos underbegåvade individer och förstärkes i allm. av brist på överblick och sinne för sammanhang, svårighet att göra omställningar och pedantisk småaktighet. R. kan även vara uttryck för förföljelsetankar hos personer med paranoid läggning.

Svensk Uppslagsbok (1952)

Denna definition är snäppet modernare än SAOB:s från 1961, som inte går in på det sjukliga, och klart bättre än SAOL:s från 2006.

De trätte och processade. Om friden prosten mässade  - det var som vått på gäss. Ty vann en gång Jan Ersa, så började Per Persa en splitter ny process.

Ju mera de bedagades, dess mer det stämdes, klagades och tappades och vanns. Var domen för Per Persa, så vädjade Jan Ersa till närmaste instans.

När Gustaf Fröding 1891 skrev sin ständigt lika aktuella dikt kallades sådana som herrarna Ersa och Persa för processare. Det ordet används just inte längre, åtminstone inte i den gamla betydelsen, utan har närmast ersatts av "rättshaverist".

person som processar; processmakare; förr äv. allmännare, om (bråkig) person som är svår att ha att göra med.

SAOB:s definition av det ena ordet
skulle kunna flyttas till det andra

Referenser:
SAOL (1981 / 1986 / 2006)
SAOB: rätthaveri; processare
Svensk Uppslagsbok: Rätthaveri (1952)
Nusvensk ordbok: Rätt- l. Rättshaveri (1953) med s-belägget från 1920
Wikipedia: Rättshaverist
Gustaf Fröding: Jan Ersa och Per Persa (1891)
LEO, ty-eng-lexikon som definierar rechthaberei som "bossiness, cantankerousness, dogmatism"

Tack till Björn Abrahamsson som tipsade om den här faktoiden