fler faktoider

fler faktoider

Jorden är platt

[ This text is also available in English ]

På medeltiden trodde man att jorden var platt
Columbus bevisade för en häpen omvärld att jorden var rund

Un missionaire du moyen age minsann

Jorden är visserligen rund, men den är ju såpass stor att dess yta är praktiskt taget platt i alla mänskliga sammanhang. Om vi inte ens i våra dagar behöver ta aktiv ställning till jordens fason särskilt ofta, så var det väl sällan eller aldrig som det inträffade på medeltiden. Jo, vid ett tillfälle är uppfattningen av avgörande betydelse - när Columbus förklarade att han tänkte segla till Asien, inte österut utan västerut, tvärs över Atlanten. Då skrattade alla åt honom! Och sen åkte han iväg, med sjömän som trodde att de skulle falla över kanten, och så upptäckte han Amerika. Där fick de så de teg! Eller hur?

Dick Harrison vet bättre:

Sanningen är att ingen misstrodde Columbus och att nästan ingen medeltidsmänniska trodde att jorden var platt. Det fanns ända sedan antiken en djup och vida spridd övertygelse i hela det bildade Europa, som gick ut på att jorden var sfärisk. Nästan samtliga västeuropeiska författare med allmänt geografiska teman på sin repertoar [några av dem räknas upp] var alla rörande överens om att jorden var rund. Däremot var de okunniga om hur stor jordsfären var och exakt hur den såg ut.

(Han har lite fel om Columbus, för nog misstroddes han allt, och det med rätta, för hans beräkningar av avståndet till Asien var verkligen uppåt väggarna, även för den tiden - se faktoiden Columbus. Inte heller nämner han den bästa beräkningen vid den här tiden, som rentav var något bättre än Eratosthenes.)

"Nästan samtliga", alltså. En som inte accepterade den runda jorden var Kosmas Indikopleustes på 500-talet. Han hävdade i sin Topografia Christiana ("kristen topografi") att tabernaklet för den heliga arken, som beskrivs mycket detaljerat i Bibeln, var en avbild av universum - jorden är en platt skiva med himlen välvd ovanför. Han stödde sig även på Jesaja 40:22 m.fl. ställen.

Han är den som tronar över jordens rund, och dess inbyggare äro såsom gräshoppor; han är den som utbreder himlen såsom ett flor och spänner ut den såsom ett tält att bo inunder.

(1917)

Han sitter öfwer jordens krets, och the som bo ther uppå, äro såsom gräshoppor: then ther himmelen uttänjer såsom ett tunnt skinn, och utsträcker thet såsom ett tjäll, ther man bor uti:

(Karl XII)

Även om tältet onekligen ger intryck av en platt jord under så är det ord som nog diskuterats mest det som 1917 översattes som rund; som ett mynt eller som en boll? I latinska Vulgatan står gyrum som främst betecknar en cirkel eller ring, krets, "orbit"; samma betydelse återfinns tydligen i originalets chûgh som bl.a. kan betyda kompass. (Här skrev jag tidigare att båda orden kunde ha båda betydelserna, men efter att ha dubbelkollat visar det sig att det platta alternativet föredras. Lexikala länkar bland referenserna.)

Följande citat skulle kunna vara ett utmärkt belägg för att man på 500-talet f.Kr. ansåg jorden vara platt. Hur man såg på det från, säg, Jesu tid och framåt vet jag inte.

Där jag låg på min bädd såg jag ett träd mitt på jorden, och det var mycket högt. Trädet växte sig stort och väldigt och nådde ända upp till himlen, så att det syntes till världens ände.

Daniel 4:7-8 (Bibel 2000)

Men även om denna bild ofta förs fram som den allmänt accepterade, så var detta alltså inte fallet - tvärtom. Harrison påpekar att Kosmas verk inte översattes till latin förrän 1663, "varför den förblev okänd i hela den medeltida katolska kulturkretsen" - som visserligen även kunde grekiska, men Kosmas är icke desto mindre långt mer känd bland oss än bland dem. Någon annan namnkunnig förkämpe för världstältet verkar inte ha funnits.

Ett intressantare namn är Firmianus Lactantius, verksam omkring år 300. Enligt Harrison är det "omöjligt att mäta det inflytande Lactantius hade i medeltidens lärda miljöer," men ironiskt nog verkar hans inflytande, om än indirekt, vara betydligt större i våra dagar. (Dessa två tas även upp av Edward Grant.)

En given källa för den här faktoiden är Inventing the Flat Earth av professorn i historia Jeffrey Burton Russell - det är en utomordentlig uppgörelse med "the Error" som han kallar det, såväl lärd som lättläst, och anbefalles envar som vill läsa mer. Han menar att det hela faktiskt började med Kopernikus. I dennes revolutionerande De revolutionibus från 1543 nämns Lactantius i det ilsket pigga förordet som ett exempel på någon som är lika förstockad som de som tror att solen snurrar runt jorden:

Det kanske kommer förståsigpåare, som säger sig kunna astronomi trots att de inte kan någonting om ämnet och, genom att vränga till bibelord för att passa deras syften, dristar sig till att försöka hitta fel i min undersökning och censurera den. Jag avvisar dem till den grad att jag förklarar deras kritik ogrundad. För det är inte obekant att Lactantius, en i övrigt god skribent men knappast en astronom, talar som ett barn om jordens form, när han hånar de som sade att jorden har formen av en glob. Därför skall de lärde inte bli förvånade om sådana personer hånar mig på samma sätt.

...Lactantium, celebrem alioqui scriptorem, sed Mathematicum parum, admodu pueriliter de forma terræ loqui, cum deridet eos, qui terra globi formam habere prodiderunt.

Vad Kopernikus inte påstod var att folk eller lärda i allmänhet delade Lactantius åsikt - tvärtom - men det är just vad man senare fick för sig! (På tal om Kopernikus så blandas den obefintliga striden om jordens form ofta ihop med den högst verkliga striden om huruvida det är solen som snurrar runt jorden eller tvärtom. Där var den etablerade synen verkligen den geocentriska, att solen snurrar kring jorden.)

Washington Irving, vars The Life and Voyages of Christopher Columbus (1828) bidragit stort till myten, kallar Lactantius och Augustinus "de två stora ljusen från kyrkolärdomens ålder", men den senare har alltid varit långt viktigare än den förre. Fram växte bilden av en strid mellan den gamla mörka, efterblivna tidens tänkare, symboliserade av den platta jorden, och den nya, med Columbus som sin främste förkämpe. En annan tidig platt-jords-källa, som jag inte studerat närmare, är Antoine-Jean Letronne, som 1834 publicerade ett arbete där samma påstående förekommer.

Medeltida furstar, präster och storköpmän utmärktes förvisso inte av den geografiska och allmänkulturella stockkonservatism som de ofta begåvats med i populärhistoria skildringar, men till deras kvaliteter hörde likväl sällan en förmåga till verkligt långsiktigt tänkande. Det var bättre att satsa sina surt förvärvade resurser på kortsiktiga, genomförbara mål än att chansa. Hellre kriga mot grannkungen eller utforska en bevisligen existerande kust (såsom Västafrikas) än att investera i vaga idéer.

Dick Harrison

[Lekmannavärldens övre skikt på 1300-talet] visste långt före Columbus att jorden var klotformad, en insikt som kom av att man kände till stjärnornas rörelser vilka endast kunde förklaras om jorden var klotformad. Detta åskådliggjordes på ett talande sätt av prästmannen Gautier de Metz i dennes Image du Monde, denna tids mest lästa encyclopedi, då han sade att en människa kunde vandra runt jorden så som en fluga runt ett äpple.

Barbara W. Tuchman

Många vet att kyrkans män ofta tog till antikens lärde, i synnerhet Aristoteles, i diverse debatter, som t.ex. den mot Galileo Galilei (som ju också missförståtts, om än inte lika fundamentalt). Eftersom antikens lärde, inklusive Aristoteles, mycket väl visste att jorden är rund så vet jag inte hur man uppfattar deras roll i detta fall.

Man hör ofta att Bibeln användes som argument för jordens platthet, det som avses är, utöver Jesaja 40:22 ovan, de ställen (Jesaja 11:12, Uppenbarelseboken 7:1 m.fl.) där "jordens fyra hörn" nämns. Eftersom medeltidens prästerskap som sagt inte trodde att jorden var platt så kan det argumentet knappast ha använts, men hur man faktiskt tolkade de fyra hörnen vet jag inte. Huruvida de som skrev Gamla Testamentet uppfattade jorden som platt eller sfärisk känner jag heller inte till, enligt noter i Bibel 2000 har den hebreiska grundtexten i Hesekiel samma ord för "jord" och "land", varför det är "möjligt att uttrycket här endast avser landet, Israel." Den mest besvärande omständigheten hittills är kanske liknelsen av himlen som ett tält; men även om de trodde att jorden var platt så gäller denna faktoid främst medeltiden, då man visste bättre besked. Och himlens form verkar också nämnas oftare än jordens; se t.ex. Chrysostomos nedan.

På Jesu tid visste åtminstone de lärde hur det låg till, men om de som skrev Nya Testamentet hörde till dem är inte självklart. Bokstavstolkningar har förresten sina sidor; i Upp. 7:1 nämns, i samma mening som hörnen, "jordens fyra vindar", men det är väl ingen som på allvar protesterat mot uppfattningen att det bara kan blåsa från exakt fyra olika håll. Dessutom finns det åtskilliga världskartor i en stiliserad form som kallas OT-kartor, kontinenterna framställs där som en rund form, där man förgäves letar efter fyra hörn.

OT-karta

De flesta OT-kartor var inte fullt så enkla och stiliserade som den här, men principen var densamma - Asien, Afrika och Europa uppdelade av Nilen, Don och Medelhavet.
Jerusalem är i mitten. Observera att öster = uppåt, och även att Noaks söners namn skrivits in på resp. kontinent.

Ännu en hopblandning: Den obefintliga striden om huruvida jorden var platt eller rund förväxlas med debatten om antipodernas existens, dvs. om det fanns folk söder om ekvatorn. På den punkten hade kyrkan den bestämda åsikten att sådana inte fanns. (Observera dock att "antipoder" = mot-fötter, dvs. människorna - idag används ju ordet om geografiska punkter, men det var alltså inte dessas existens som förnekades.) Kyrkofadern Augustinus menade att eftersom Första Mosebokens 10 kapitel, i vilken man bokfört vilka resp. länder Noaks söner med hushåll bosatte sig, inte har med några kontinenter utöver de redan kända, så kunde det inte bo några människor där, även om själva landområdena till äventyrs fanns.

En annan anledning var att det vid ekvatorn enl. tvärsäker uppgift var så brännhett att ingen kunde passera med livet i behåll. Men Jesus hade ju själv beordrat kristenheten att göra alla folk till lärjungar - hur skulle det vara möjligt, om det fanns människor i regioner som ingen kunde komma åt? Guds son skulle aldrig göra något så absurt, varför tron på antipoderna blev förklarad som kätteri.

Ett annat tyngre namn som sägs ha förespråkat en bibliskt platt jord är Johannes Chrysostomos. Beläggen nämner "jordens fyra hörn" m.fl. rena bibelcitat, men ett lurigare återfinns i en predikan över Heb. 8:1-2 vari himlen liknas vid tabernaklet; Chrysostomos säger, "Var är de som säger att himlen virvlar omkring? Var är de som hävdar att den är sfärisk? För båda dessa uppfattningar kullkastas här." (Homilia XIV över Hebreerbrevet.)
Men Chrysostomos uttalande gäller som synes himlen, inte jorden. Om han verkligen menade att jorden var platt, och använde detta som ett argument mot de rund-jordiska hedningarna, så borde det gå att hitta ett bättre belägg än detta.

Mitt på övre halvklotet ligger Jerusalem. En outhärdligt het zon skiljer det övre halvklotets tre världsdelar från en motvärld på det undre halvklotet, som oriktigt påstås vara bebodd av människor som kallas antipoder.

Den frankiske teologen Rabanus Maurus sammanfattande världsbeskrivning från 800-talet verkar komma närmast kyrkans officiella ståndpunkt. Illustrationen är från Johannes de Sacroboscos De sphaera mundi (aktuellt exemplar trycktes 1490, boken skrevs ca 1230). Notera att sydpolen är uppåt, samt att Maurus och Sacrobosco inte verkar överens om Jerusalems placering - området längst ner är som synes markerat inhabitabilis, obeboeligt.

Sacrobosco

Ett problem är att praktiskt taget allt vi vet om vad man tyckte och tänkte på medeltiden kommer från den intellektuella eliten, till största delen kyrkans män. Källorna har frustrerande lite att säga om vad "vanligt" folk, eller ganska ovanligt folk med för den delen, hade för uppfattning om saker och ting. Möjligen får man en glimt av John Mandeville, en sorts uppdiktad Münchhausen vars fantasifulla beskrivningar av fjärran länder från 1300-talet var omåttligt populära på sin tid: "Gemene man vill inte tro att man kan gå på jordens undersida, utan att falla ut i rymden." Eller biskopen i Växjö ca 1600, Petrus Jonae Angermannus: "The som kallas Anti-podes, hwilkes fötter wendas emoot wåra fötter och theras huffwudh ifrå wåra huffwuder, the gåå och [också] rätt, ty theras fötter weta til kiernan i äplet, eller then puncht som är mitt i Jorden, och theras huffwudh til Himmelen som är på theras sido. Men thetta förstå icke meenlöst och olärdt folk." Och i Erasmus Montanus av Holberg från 1731 är uppfattningen om jordens platthet ("som en pandekage") rentav en del av handlingen; här ett exempel från akt III, scen 2:

Jesper: Er det sandt, at man holder for i Kiøbenhavn, at Jorden er rund? her paa Bierget vil ingen troe det; thi hvor kand det være, efterdi Jorden synes jo gandske flack.

Kopernikus liknelse gick alltså fortfarande att tillämpa 200 år senare, fast vad det säger om världsuppfattningen i de breda lagren vågar jag inte gissa.

Men icke desto mindre är det inte svårt att bevisa att åtminstone de lärde under medeltiden mycket väl visste att jorden var rund.

Flammarion-bilden

Men den här bilden då? Visst visar den med önskvärd tydlighet hur man föreställde sig jorden? Emellertid publicerades den för första gången 1888 i Flammarions L'Atmosphere: Météorologie Populaire. Den är alltså inte alls så gammal som den ser ut att vara.

Bosch-tavlan

Det är däremot den här - en altartavla av Hieronymus Bosch från ca 1504. (Det är en s.k. triptyk; de två delarna kan öppnas som en bok, avslöjandes tavlan Ljuvligheternas trädgård.) Oavsett hur han själv eller hans uppdragsgivare tänkte sig världen (Bosch är ju inte mest känd för hyperrealism) så får den ändå representera alla de som verkligen trodde att jorden var platt. Myten består i dels att praktiskt taget alla, i synnerhet de lärde, delade uppfattningen, dels att det fanns någon sorts kyrklig doktrin som man gjorde bäst i att följa.

Kansas: Point of Know Return
Bonusbild 1: Kansas album Point of Know Return (1977). Skivomslaget kom
senare att hamna på Carl-Henning Wijkmarks bok Stundande natten (2007).

Microsoft: Facts about Vista
Bonusbild 2: En annons från Microsoft som bygger på åtminstone en myt.
(Att fartyget på bilden dessutom kommer från helt fel period är en annan sak.)

Referenser:
Jeffrey Burton Russell, Inventing the Flat Earth (Praeger 1991) - sammanfattad här
Dick Harrison, Skapelsens geografi (Ordfront 1998), del II
Olaf Pedersen, Medeltidens världsbild (W & W 1970 m.fl. upplagor) - en liten pärla, rekommenderas!
Edward Grant, God and Reason in the Middle Ages (Cambridge University Press 2001)
Björn Landström, Columbus (Forum 1966), sid 1-15
Adam av Bremen, Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar (Proprius 1984), bok 4, kap. 38
*Kosmas Indikopleustes, The Fourth Book of the Christian Topography of C. I. (översatt och illustrerad)
*Washington Irving, Columbus (Niloe 1975), sid 36, 38, 53-57
Barbara W. Tuchman, En fjärran spegel (Atlantis 1981), sid 71
Henrik Höjer, När jorden blev platt, Forskning & Framsteg 5/05 (trevliga länktips - inloggning krävs)
Robert J. Schneider, Does the Bible Teach a Spherical Earth?
Strong's Hebrew Lexicon: #2328, chagag (från vilket #2329 chuwg eller chûgh härleds)
Latin Word Lookup: gyrus - University of Notre Dame (Indiana, USA)
Augustinus, De Civitate Dei, XVI, 9 (eng.)
Johannes de Sacrobosco, Sphaera mundi (1490), sid 11v
Wikipedia (eng.): De sphaera mundi
Ludvig Holberg, Erasmus Montanus (Akt III) vari jordens "flackhet" tas upp
Om Flammarions bild:
History of Science Collections: Earliest known published source of the woodcut
Wikipedia (eng.): Flammarion woodcut
Om triptyken av Bosch:
Wikipedia (eng.): The Garden of Earthly Delights
Kritisk sida:
Ethical Atheist: The Flat Earth - tillbakavisar en del ovan [cachad sida, sajten verkar nedlagd]

Kommentera
Tipsa om denna sida
Sätt betyg: Jättebra | Bra | Godkänd | Dålig

Tack till Tore Kullgren som tipsade om Flammarion-bilden

fler faktoider


Hexmaster! - Ett odiskutabelt faktum