fler faktoider

fler faktoider

Isländsk skog

Finns inte

Det finns inte mycket skog på Island. Men den finns, och har funnits. Och mer kommer.

It is estimated that birch woodland covered at least 25-30% of the country at the time of settlement, whereas today they only cover about 1 %.

www.icelandicforest.com

En procent av landets yta innebär ca. 1000 kvadratkilometer. Å andra sidan har samma sajt en karta där siffran 0,3 % uppges, vilken uppgift som nu ligger närmast.

Hallormsstadur - Patrick Renard
Hallormsstaður
Foto: Patrick Renard

Vi beger oss in i Vaglaskógurs grönska längs litli ringur, en slinga på knappa kilometern. Vi omsluts strax av träd av alla de sorter: blågranar, lärkträd, björkar, furor, askar, aspar, popplar ... 26 trädslag har planterats. Bäst tycks den isländska björken, ryska lärken och alaskapoppeln tagit sig. Dessa arter har blivit skogens högsta träd med höjder på upp till 14-15 meter. Det är en märklig känsla att trava omkring i en skog på Island när man är van att låta blicken obehindrat svepa fram och tillbaka över det kala landskapet.

Bengt Bendix, GP (2003)

1899 stiftades lagar om bevarande av befintlig skog (det lilla som fanns) och planterande av ny. Hallormsstaður på bilden var en av de första och är en av de största, på 2300 hektar = 23 kvadratkilometer. Den Vaglaskógur som Bendix beskriver var 2003 på 650 hektar. Och så vidare.

Att landet varit närmast kemiskt fritt från skog så långt tillbaka någon kan minnas innebär inte att landet i sig är olämpligt, en uppfattning som stundom förmedlats via källor som borde veta bättre.

Skogen däremot har obetydlig utbredning på grund av de våldsamma stormar, som svepa fram över ön.

Swedberg-Olsson, Geografi (1936)

... Den låga sommartemp. (Island i allmänhet under +10 C [...]) lägger hinder i vägen för skogsväxt och sädesodling.

Svensk Världsatlas (1933)

När landet koloniserades i slutet av 800-talet fanns det rätt gott om skog, vilket det finns såväl historiska belägg som fossila bevis på.

[Sedan Gardar seglat runt landet och sålunda tagit reda på att det var en ö] blev landet kallat Gardarsholm, och det var på den tiden skogsbevuxet mellan fjäll och strand.

Eftir það var landið kallað Garðarshólmur, og var þá skógur milli fjalls og fjöru.

Landnámabók, fyrsti hluti, 1 kap.

According to the pollen studies the vegetation began to decline due to a changing climate 2500 years ago. Following the human settlement, 1100 years ago, there seems to be a sudden change in the vegetation pattern. It is believed that more than half of the country’s area was covered with continuous vegetation before the settlement and at least 15-25% was forested.

Helldén & Ólafsdóttir

Dessa skogar var visserligen gamla men knappast särskilt pampiga. Det dominerande träslaget var björk, barrträden lyste med sin frånvaro. Skogens tillväxt var betydligt mindre än man var van vid, och när man dessutom hade får och hästar som betade på hyggena så blev resultatet att skogarna försvann på några generationer - FN-organet FAO uppger 200 år. Svalare klimat fr.o.m. 1300-talet (som f.ö. kan ha varit en åtminstone bidragande orsak till den grönländska kolonins försvinnande) tillsammans med (eller kanske orsakade av) ett ovanligt förödande utbrott av vulkanen Hekla kan ha bidragit ytterligare till att hålla skogstillväxten nere, liksom naturligtvis den erosion som just frånvaron av skog gav upphov till.

Storskog finnes numera alls icke, om den ens någonsin har funnits; men äfven den säkert från början vidsträckta småskogen har genom naturrevolutioner och vanskötsel försvunnit, så att endast spridda grupper finnas kvar, mest bestående af björk (Betula odorata, vanligen blott ett par m. hög, sällan högre än 6 m.), sälg och någon gång rönn, som är I:s högsta träd. Dock har man under det senaste årtiondet med framgång börjat arbeta för skogarnas vård, och man har t. o. m. hopp om att få barrträd att gå.

Nordisk Familjebok (1910)

Familjeboken hade alltså bättre koll än t.ex. den skolbok som anlände ett kvarts sekel senare. Notera att man nämner det planteringsarbete som kom igång efter 1899 års lagstiftning, fast om det är det som omnämns nedan var det då snarare plantskola än regelrätt skogsplantering.

Vår första halt gjordes vid den lilla sjön Rauðavatn, 10 km. från staden, där en försöksträdgård är anlagd. Man har bl. a. sått tall och granfrö och planterat norska björkar för att undersöka möjligheterna för skogskultur.

[Om Hálsskogen, "Islands största björkskog, dit landets barn vallfärda om möjligt ivrigare än främlingarna"] Här fanns en oändlighet av hybridformer mellan dvärgbjörken och vår vanliga björk, alla med metallglänsande och färgrika stammar och grenar. Och fåglar av många slag förde liv i snåren och vi togo en konjak till våra smörgåsar.

Då en isländare säger skógur, menar han inte en skog sådan som våra. Han menar oftast dvärgbjörk och vide. Man färdas alltså icke under susande trädkronor, utan man har skogen under sig och ser milsvitt över dess utmed jorden krypande toppar.

Albert Engström (1911)

Tre citat ur vad som f.ö. är den bästa reseskildring som skrivits, åtminstone på svenska. Vid ett annat tillfälle red man igenom Hraunteigurs björkskog, vars björkar "äro nätt och jämnt så höga, att deras toppar slå mot våra armbågar".

Hallormsstadur - Patrick Renard
Skoldags: Det här är en s.k. granåker.
Foto: Patrick Renard

Landslaginu - Skógraektarfélag Íslands
Inte stor och inte naturlig, men på gång.

- Vad gör man om man går vilse i en isländsk skog?
- Reser sig upp.

Gammal lustighet med begränsad hållbarhet

Referenser:
www.icelandicforest.com
Skógræktarfélag Íslands, www.skog.is
Bengt Bendix, "I den trädlösa öns skog", Göteborgs-Posten, 24 juli 2003
Nordic Adventure Travel: Hallormsstaðaskógur, "stærsti skógur Íslands"
*Swedberg-Olsson, Geografi för realskolan och kommunala mellanskolan (Albert Bonniers 1936) sid 19
*Svensk Världsatlas (Generalstabens litografiska anstalts förlag 1933), sid 37
Landnámabók: fyrsti hluti, 1 kap.
Ulf Helldén & Rannveig Ólafsdóttir: Land Degradation in NE Iceland, 3.4 Vegetation
Nordisk Familjebok: Island (1910)
Patrick Renard: Forêt de Hallormsstaðarskógur
Albert Engström, Åt Häcklefjäll (Albert Bonnier 1945), sid 57, 98, 79 och 114

Kommentera
Tipsa om denna sida
Sätt betyg: Jättebra | Bra | Godkänd | Dålig

fler faktoider


Hexmaster! - Ett odiskutabelt faktum