Frankenstein

Alla har en bild av Frankenstein, eller åtminstone av monstret och en del relaterade händelser. Den bilden har dock mycket lite att göra med Mary Shelleys bok från 1818. I själva verket är den nästan uteslutande skapad av Hollywood, i synnerhet i filmer som James Whales Frankenstein (1931), hädanefter kallad "filmen", uppföljaren Bride of Frankenstein (1935) och naturligtvis Mel Brooks satir Det våras för Frankenstein (1974). Flera av detaljerna är en del av vår kultur så till den grad att även de som inte sett en sekund av någon av filmerna känner till dem - och ändå finns de inte med i boken! Det kallar jag faktoider, det.

• I filmen är det en viss Dr. Henry Frankenstein som skapar monstret. I boken heter han Victor Frankenstein, är 21 år och saknar doktorsgrad.
• I filmen har Henry Frankenstein en vän som heter Victor. I boken har Victor Frankenstein en vän som heter Henry.
• I filmen håller Frankenstein till i ett öde slott el.dyl. I boken skapar han monstret i ett litet hus mitt i Ingolstadt (som idag nog är mest känt för att Audi håller till där).
• I filmen har Frankenstein en puckelryggig medhjälpare vid namn Fritz eller (hos Mel Brooks) Igor. I boken arbetar han helt ensam, ingenstans finns någon Fritz, Igor eller ens någon puckelrygg.
• I filmen är det medhjälparens slarv med hjärnor som saboterar projektet. I boken är sammanhanget betydligt djupare än så.
• I filmen tillverkas monstret av likdelar. I boken är arbetsbeskrivningen minst sagt diffus, det är tydligt att författarinnan inte är allra mest intresserad av hur själva bygget gick till, men med tanke på att arbetet tar två år och att monstret har en längd på åtta fot (2,40 m, uttryckligen för att den inte skulle bli så pillig att jobba med) så lutar jag åt att det är en i huvudsak oorganisk golem han framställer, även om en viss mängd människodelar uppenbarligen krävs.
• I filmen får monstret liv med elektricitet från ett blixtnedslag under dramatiska former. I boken avslöjas inte proceduren närmare, det är fullt möjligt att elektricitet används ("a spark of being" som i Galvanis grod-experiment; offentliga demonstrationer i den stilen var mycket populära i London vid den här tiden), men i vilket fall går det hela mycket lugnt till (se nedan).
• I filmen är monstret en tungfotad zombie. I boken skuttar monstret omkring på bergväggar som en annan Gollum, men tre gånger så stor och trettio gånger så intelligent (se nedan).
• Slutet skall jag inte avslöja, men den som läst så här långt kan nog lista ut att det varken involverar en uppretad mobb med facklor eller ett brinnande hus.

Följande utdrag tillägnas alla de som tror sig veta hur Frankenstein fick liv i monstret - hur var det nu, med hissar, blixtar, och jättestora strömbrytare..?

It was on a dreary night of November that I beheld the accomplishment of my toils. With an anxiety that almost amounted to agony, I collected the instruments of life around me, that I might infuse a spark of being into the lifeless thing that lay at my feet. It was already one in the morning; the rain pattered dismally against the panes, and my candle was nearly burnt out, when, by the glimmer of the half-extinguished light, I saw the dull yellow eye of the creature open; it breathed hard, and a convulsive motion agitated its limbs.

Mary Shelley, Frankenstein, kap. 5

Den första dramatiseringen av boken gjordes redan 1823, och sedan dess har den framställts i otaliga versioner. Enligt NE har dock ingen av dessa "varit helt trogen romanen" vilket inte är svårt att förstå när man läser den; även om där finns några ruggiga bitar så är den till största delen tidstypiskt melodramatisk, med lite existentiella frågeställningar här och var - en bokstavstrogen filmatisering bleve nog outhärdlig. Det skall medges att ett par fragment av boken återfinns i filmerna, den blinde mannen är ett exempel. Men ingen förändring går upp emot den som monstret själv undgått - lyss till ett monster som läser Goethe och Plutarchos, för att inte tala om Miltons Paradise Lost, med förtjusning:

Remember, that I am thy creature; I ought to be thy Adam; but I am rather the fallen angel, whom thou drivest from joy for no misdeed. Everywhere I see bliss, from which I alone am irrevocably excluded. I was benevolent and good; misery made me a fiend. Make me happy, and I shall again be virtuous.

Frankensteins monster enligt Mary Shelley

Aaarrr-uuh!?

Frankensteins monster enligt James Whale

...Eller kanske rentav enligt Boris Karloff? Sedan den välkända makeup:en blivit i stort sett klar (ansvarige Jack Pierce tog bl.a. reda på hur man enklast öppnar ett kranium) tyckte man att någonting fattades:

It was actor Karloff who spotted the flaw. "The monster was inarticulate," said Karloff. "When the audience first sees him he is only five hours old. My first problem was not to let his eyes seem too intelligent, which is why I decided to use false eyelids which half veil his eyes."

Alan McKenzie

Det verkar hur som helst som om man inte studerat källan särskilt flitigt.

För att avsluta med den första Frankenstein-faktoiden jag lade ut här: Frankenstein är en person som skapar ett monster som aldrig får något namn. Boris Karloff har spelat Frankensteins monster, aldrig Frankenstein själv. Jo förresten, i filmen Frankenstein - 1970 (1958), där han spelade en viss baron Victor von Frankenstein. Dessutom gjorde han rösten till samme (?) baron i dockfilmen Mad Monster Party? (1969).

Som sagt. Även om han inte var doktor.

Referenser:
Mary Wollstonecraft Shelley, Frankenstein - finns bl.a. på gutenberg.org
Nationalencyklopedin: Frankenstein
IMDB.com: Frankenstein - 1970; Mad Monster Party?
Alan McKenzie, Hollywood Tricks of the Trade (Admiral 1986), sid 111-113

Tack till Karolina Hörnqvist som påpekade att det finns saftigare
faktoider i sammanhanget än den ganska tama "Frankensteins monster"
samt andreas som tipsade om Karloffs senare insats.