|
Linnés tjuvnypNamngav växter efter ovänner Stinknäva, Geranium robertianum
Det sägs att Linné retade sig så på en viss Robert, att han lät växten med den kraftiga lukten få sitt artnamn efter densamme. Vem Robert var finns det varierande och ofta diffusa bud om: var han en botaniker eller annan lärd, kanske en illaluktande lärjunge, eller en fiende från barndomen? Men namnet var inte nytt. Vad den kallades i Sverige vet jag inte men på kontinenten hade den hetat Roberts-ört sedan åtminstone medeltiden: som herbe de Saint Robert, herb Robert, Ruprechtskraut eller Robertskraut, eller herba roberti som det blir på latin. Vilken Robert som avses är visserligen fortfarande osäkert. Det vanligaste budet är Sankt Robert av Molesme, en av cistercienserordens grundare. Eller kanske Robert II av Frankrike, eller en hertig av Normandie med samma namn? Som det kanske framgår av pretendenterna är namngivandet inte något vanhedrande, utan tvärtom, och har att göra med örtens medicinska användning. (Det skulle också kunna vara en förvrängning av herba rubra, "röd ört", efter stjälkarna.) Siegesbeck och Sigesbeckia
Det andra klassiska exemplet på att Linné uppkallade en "otrevlig" växt efter någon han ogillade gäller Johann Georg Siegesbeck. Han kom från Magdeburg och tjänstgjorde på den botaniska trädgården i Sankt Petersburg. Han är mest känd för att i december 1737 ha publicerat en skarp kritik mot Linnés sexualsystem*, där kritiken inte var vetenskaplig utan moralisk. En blomma med tjugo ståndare och en pistill, det var ju som om tjugo män skulle dela på samma fru, med mera: "vem kunde ha trott att blåklockor, liljor och lökar kunde ägna sig åt sådan omoral?" Kritiken verkar bisarr, men lär ha fått stor effekt, åtminstone av det förlöjligande slaget. Det var detta som Linné sägs ha svarat på genom att ge "ett litet stinkande ogräs" namn efter Siegesbeck. Problemet är att namnet finns belagt från året innan, då de två ännu verkar ha varit bästa vänner. I ett brev daterat den 17 december 1736 tackar Siegesbeck bl.a. för att ha fått en växt uppkallad efter sig. Linné publicerade sedan en beskrivning i sin Hortus Cliffortianus sommaren 1737. Noga räknat är Sigesbeckia (som stavas just så på latin, inte "Siegesbeckia") inte en art utan ett släkte. Den första växten som Linné namngav verkar ha varit Sigesbeckia orientalis. Denna får ibland det svenska namnet "klibbfrö", jag vet inte varifrån den uppgiften kommer, för varken växtplats (på södra halvklotet, i viss mån introducerad på andra platser) eller användningsområden (i hudkrämer m.m.) verkar ha meriterat den för ett svenskt namn. På engelska kallas den St. Paul's wort. Jag har inte hittat några uppgifter om dess lukt. En relaterad historia: En gång skickade Linné en sändning med frön till Sankt Petersburg. Bland de många påsarna fanns en med påskriften Cuculus ingratus, "den otacksamme göken". När dess frön planterades, växte så småningom en Sigesbeckia upp... Detta lär verkligen ha inträffat, dock betydligt senare, eller 1744. * Siegesbecks kritik brukar kallas Epicrisis = bedömning. Dess fullständiga namn var Epicrisis in clar. Linnaei nuperrime evulgatum systema plantarum sexuale, et huic superstructam methodum botanicam, och gavs dessutom ut tillsammans med ett annat arbete med lika lång titel. Dorstenia och HernandiaAvslutningsvis två exempel på att Linné verkligen kunde använda den princip för namngivning som han beskriver i Critica botanica, alltså att det även kan finnas en negativ koppling mellan det som namnges och den som namnet kommer ifrån. I båda fallen rörde det sig inte om personliga bekantskaper utan om sedan länge döda förmågor.
För Dorstenia, förklarar han, har blommor som är obetydliga, liksom vissna och efter sin tid - vilket tydligen påminde honom om den tyske botanikern Theodor Dorsten (egentligen Gluntius, Dorsten var hans hemort) som 1540 gav ut ett verk Botanicon. (Dorstenia-släktet har ca 170 arter, flera används som krukväxter.) Och Hernandia - jag vet inte vilken art han menar - är ett amerikanskt träd med vackra blad men oansenliga blommor. Den fick sitt namn "efter en botanist som hade extrem lycka, som fick hög lön för att utforska Amerikas natur. Ack, om ändå frukten [av hans mödor] hade motsvarat utgifterna!" Referenser:
|
