Om sig och kring sig

Ha koll på läget? Självgående och handlingskraftig? Noggrann, ordentlig? Omständlig? Eller kostnadsmedveten, eller rentav snål?

Uttryckets exakta betydelse har varierat i åtminstone hundra år. Det är därför inte konstigt om vi fortfarande associerar det med lite eller helt olika egenskaper. De senaste decennierna eller så verkar dock varianterna ha glidit isär såpass mycket att det inte kan sägas ha någon etablerad betydelse alls.

När Thore Skogman sjöng uttrycket i sin skivdebut 1955 så var det med den då etablerade betydelsen snål eller positivare sparsam. Men som synes går det i sammanhanget även att tolka som arbetsam, idog.

I dessa tider är ju allt så dyrt men att jag klarar mig det kan jag säga utan skryt jag har bestämt mig för att vara snål jag stoppar lite pengar i varenda hål	För man måste vara om sig och kring sig för att man ska få något i sig och på sig gumman min och barna ska ju ha sitt och även jag vill ju ha mitt
Det händer ofta att man frågar mig säg, varför går du aldrig ut och roar dig då svarar jag som så, nej, jag har inte råd att några nöjen kosta på	Så man måste vara om sig och kring sig för att man ska få något i sig och på sig på den lata sidan får man inte va man jobbar både natt och da'

Det måste sägas att texten läst för sig ger ett dystrare intryck än tillsammans med den muntra melodin. Första versen med refräng ovan, resten går i samma stil. Formuleringen "man skall vara om sig och kring sig, så att man får något i sig och på sig" är för övrigt inte Skogmans utan ett äldre ordspråk.

Belägg från hela 1900-talet ger ett blandat intryck. Betydelsen är snål/sparsam, men ibland är det något bra, ibland något sämre, ibland med osäker status.

En får vara om sig och kring sig, om en ska reda sig, och Hanna var om sig och kring sig så pass, att det förvånade folk, men rejäl var hon samtidig.

Wägner (1918)

En "inackorderingstant" är alltid en löjeväckande person, som är om sig och kring sig och gärna framställes som utsugerska mot de stackars varelser, som råka i hennes klor.

SvD (1944)

Vi börja som vanliga bönder, men salig människan va om sig och kring sig, och så satt vi på en stor gård till slut.

Delblanc (1976)

Detta återspeglas även i de något olika besked som SAOB lämnar. I artikeln om "kring" från 1938 definieras vara kring sig som att "(snålt) tillgodose sina (ekonomiska) intressen, vara om sig", alltså eventuellt men inte nödvändigtvis något dåligt, medan artikeln om "om" från 1950 definierar vara om sig som "tillgodose sina (ekonomiska) intressen; numera blott mer eller mindre klandrande".

Vad det till synes märkliga uttryckets historia beträffar så skall "kring sig" vara en förenkling av ett äldre "snåla omkring sig", med innebörden att på ett närsynt sätt rafsa åt sig vad man kan. Närliggande begrepp är gnidig och dumsnål. "Om sig" är betydligt äldre, även om inte heller dess äldre betydelse är självklar.

Omständligt om omständigt och omständligt

En kort utläggning om dessa språkliga Dupondtar. SAOL (13:e uppl.) definierar omständlig som "(alltför) utförlig, mångordig, långrandig; invecklad". SAOL har inte med omständig alls vilket de borde ha.

SAOB har med båda, och där kan man se att omständig kan tolkas på flera sätt. Det kan vara en avledning av omständigheter ("hela den omständiga [dvs. närvarande] krigshären" från 1626), men även som variant av omständlig. Det är svårt att kalla det för stavfel eller förväxling när omständig använts som omständlig sedan åtminstone 1600-talet, och är såpass vanligt än idag att googlingar av de båda orden hamnar i samma storleksordning.

Referenser:
SAOB: kring (I 4 c γ); om (III 10 a)
SAOL: omständlig
Thore Skogman, Man måste vara om sig och kring sig (Cupol 1955)
Elin Wägner, Åsa-Hanna (Bonniers 1918)
Sven Delblanc. Stadsporten: en berättelse från Sörmland (Bonniers 1976)

Tack till Anders Hedman som tipsade om den här faktoiden