fler faktoider

fler faktoider

Hitler

Herr Hitler är inte bara den överlägset mest mytomspunne (i ordets verkliga bemärkelse) person jag någonsin stött på, utan faktoiderna smittar liksom av sig på lite av varje som har med Tredje riket, nazismen etc. att göra. Det finns mer än det som räknas upp på denna sida.

Hitler hade judiskt påbrå

Om inte hel- så åtminstone halv-, kvarts-, eller sextiofjärdedels?

Den historiska ironin är hisnande, och logisk - bygger man upp en ideologi där i princip allt går ut på vem man är släkt med, så går det ju inte an att ha annat än fullständig järnkoll på sina egna förhållanden. Och går man tillbaka tillräckligt många led så är ju dessutom alla människor släkt med varandra; så de nazistiska teserna om rasernas renhet, den fördärvliga rasblandningen med mera, är ohållbara även på detta plan.

Men att påståenden är fascinerande har ju inget med deras sanningsvärde eller bevisbarhet att göra. Finns det några belägg för att Hitler hade judiska släktingar?

I ett stamträd som forskades fram i början av 30-talet fanns en mormors mormors mor till Adolf med det judiska efternamnet Salomon. Detta visade sig dock ha varit ett misstag - inte så att släktforskaren funnit en "mörk hemlighet" eller så, utan det var helt enkelt fel, vilket det ju ofta blir i släktforskandets svåra konst. När pressen utanför Tyskland fick nys om det hela så hakade de givetvis på, obekymrade om att felet rättades till i en senare upplaga av släktträdet. Några judiska familjer med namnet "Hitler" hittades, varav en i Polna sades vara släkt med Adolf. Åtminstone en utpressare lanserade en historia där poängen var Adolfs judiska släktskap. Med mera.

På forumet Skalman skrev Andreas Wien 2005-03-08 en utomordentlig redogörelse för det hela i tråden "Hitler och hans påstådda judendom". Jag har fått lov att publicera inlägget här.

läs mer

Sammanfattningsvis: Visserligen saknar vi tekniska möjligheter att definitivt bevisa eller motbevisa Hitlers släktskap i alla led, men hittills har ingen teori om hans judiska påbrå bevisats.

Relaterat: Hur mycket judiskt blod Obergruppenführer Reinhard Heydrich gick omkring med vet jag inte, men att det gick rykten i frågan är i just detta sammanhang tillräckligt intressant för att nämnas. Läs mer på Wikipedia (eng.): Reinhard Heydrich: Possible Jewish ancestry
(Tipstack till Carl Herlin).

Referenser:
Andreas källa: Hitlers Wien: Lehrjahre eines Diktators, Brigitte Hamann (eng. övers. Hitler's Vienna)
Bengt Liljegren: En diktators barndom, Populär Historia 12/2005
Alan Bullock: Hitler - En studie i tyranni (Prisma 2004), sid 18
Skalman: Hitler och hans påstådda judendom
Wikipedia: Adolf Hitler

Kommentera
Tipsa om denna sida
Sätt betyg: Jättebra | Bra | Godkänd | Dålig

Adolf Schicklgruber

Adolf hette aldrig Schicklgruber. Det var hans far Alois Schicklgruber som 1876 antog efternamnet Hiedler, vilket strax efteråt justerades till Hitler. Adolf föddes 1889.

Hur som helst kallade sig Alois i början av 1877, tolv år innan Adolf föddes, själv Hitler och hans son var aldrig känd som annat än Adolf Hitler förrän hans motståndare grävde upp den för längesedan bortglömda byskandalen och - utan några bevis - försökte stämpla honom med farmoderns namn Schicklgruber.

Alan Bullock

Byskandalen: Det faktum att Hitlers far Alois var född utom äktenskapet. När han var fem år gifte sig modern Maria Schicklgruber med den uppgivne fadern, Johann Georg Hiedler. För att även lille Alois skulle få nytt efternamn krävdes dock en adoption, vilket aldrig genomfördes. År 1876, då pojken uppnått mogna 39 år, fick hans farbror och uppfostrare Johann Nepomuk prästen i Döllersheim att stryka ordet "oäkta" ur rullorna, eftersom brodern enl. uppgift tagit på sig faderskapet, något som (gissningsvis reglementsenligt) styrktes av tre vittnen.

(Det har fällts kommentarer i stil med att "Heil Schicklgruber!" inte riktigt - hur ska man säga - har samma stuns som det kända slagordet, så till den grad att det kanske rentav är otänkbart. "Att byta namn var det bästa min far någonsin gjorde för mig", som Hitler själv formulerade det. Man kan spekulera i möjligheten att en Adolf Schicklgruber hade sett sig föranledd att byta efternamn av denna anledning, eller varför inte anta ett artistnamn, vilket jag personligen håller för högst troligt. Det finns ju andra exempel på sådant; varken Vladimir Iljitj Uljanov eller Josef Vissarionivitj Dzjugasjvili gick till hävderna under dessa sina faktiska namn, utan som de betydligt snärtigare Lenin och Stalin.)

Referenser:
Alan Bullock: Hitler - En studie i tyranni (Prisma 2004), sid 18-20
Bengt Liljegren: En diktators barndom, Populär Historia 12/2005
Wikipedia: Adolf Hitler - Childhood and heritage

Kommentera
Tipsa om denna sida
Sätt betyg: Jättebra | Bra | Godkänd | Dålig

"Den böhmiske korpralen"

Rikspresidenten Hindenburgs nedlåtande kommentar om uppkomlingen: "Der böhmische Gefreiter". (Visserligen finns det vissa skillnader mellan korpral och gefreiter, men det är så man brukar översätta, och det är i vilket fall tillräckligt nära för att funka.) Att Hitler inte steg högre i graderna än så är korrekt - och högst anmärkningsvärt, eftersom han deltog i kriget från början till slut, och dekorerades med järnkorset två gånger.

Någon koppling till Böhmen hade han dock inte. En förklaring som verkar rimlig är att Hindenburg förväxlat Hitlers födelseort Braunau am Inn i Österrike med kurorten Braunau i Böhmen, som förresten tillhörde Österrike på den här tiden (idag ligger staden i Tjeckien och har sitt tjeckiska namn, Broumov). Orten var större och mer känd än Braunau am Inn, och dessutom hade Hindenburg själv vistats där.

Att familjen Schicklgruber/Hitler hade böhmiska rötter är en annan sak. Man skulle även kunna säga att Adolf levde som "bohem" under åren i Wien (även om begreppet brukar involvera en sorts konstnärligt elegant dekadens som det inte var frågan om för hans del), men det har helt säkert ingenting med epitetet att göra.

Leve Tyskland och des Furir

Sign. "Upplandsbo" i brev till Radio
Königsberg den 9 december 1940

Referenser:
Bengt Liljegren svarar på insändare i Populär Historia 3/2006
Wikipedia (eng): Gefreiter; Braunau am Inn; Broumov

Kommentera
Tipsa om denna sida
Sätt betyg: Jättebra | Bra | Godkänd | Dålig

Tack till Jan-Erik Svensson som tipsade om Braunau-förklaringen

Hitler hade bruna ögon

Time magazine, May 7 1945
Time Magazine den 7 maj 1945.
Ett av de bästa tidningsomslag som gjorts.

Blond var han ju uppenbarligen inte; hur var det då med ögonen? Hade Hitler ironiskt nog bruna ögon?

För att sammanfatta: Nej. Hitler hade klarblå ögon.

På det berömda omslaget ovan har han tydligt bruna ögon. Månne detta gett upphov till myten? Eller är den ett resultat av den?

Hitler i fel färg

En annan möjlig källa är färgbilder. Långt innan färgfotografin blev allmän så framställdes sådana genom att färglägga svartvita bilder. Det finns många bilder där Hitlers ögon varit för små för att vara meningsfulla att färglägga, och som alltså kan ha tolkats som autentiska färgbilder där Hitler har mörka ögon. Det finns även bilder där hans ögon av någon anledning gjorts bruna, men intressantast är kanske ändå de porträtt där hans ögon fått en uppenbart artificiell blå färg - vilket måhända fått en och annan att ana historieförfalskning. Men det är det alltså inte. Hitlers blå ögon är nog så väldokumenterade.

Hitler i svartvitt Hitler i färg
En färgbild där Hitlers ögon fått korrekt färg, om än i efterhand.

Hans markerade kindben sköt ut över håliga bleka kinder, och ovanför dem ett par ovanligt ljusa blå ögon. Han såg nästan svältande ut... en sorts fanatisk blick.

Friedelind Wagner

The more he saw of Adolf Hitler the more he admired him - his simplicity and innocence, his "clear, straightforward, domineering bright blue eyes," his daring and his destiny.

Kurt G. W. Ludecke citeras

Hans stora blåa ögon - människor oavsett rang stod där och stammade när de såg in i dessa ögon.

General Theodor Busse

Referenser:
Bengt Liljegren: Fanatisk blick, Populär Historia 1/2006
Ralph Thompson, "Books of the times"; recension av Ludeckes I knew Hitler; New York Times, 8 november 1937
Niclas Sennerteg, Nionde arméns undergång (Historiska Media 2007), sid 36 - general Busse citerad från John Toland Collection

Kommentera
Tipsa om denna sida
Sätt betyg: Jättebra | Bra | Godkänd | Dålig

Hitlers stjärntecken

Hitler var Vädur

...Hitler was born in April, in the constellation of Aries, the sign ruled by Mars. The red bloody planet is called in Greek Mythology "the planet of war." Germany is an Aries country and expressed the worst, most destructive essence of Mars, by stimulating Hitler’s psyche in an attempt at producing a superior (Aries/Arian) race.

Dr. Louis Turi

Adolf föddes i Braunau am Inn i Österrike den 20 april 1889, klockslaget som anges är 18:30. Räknar man ut det ordentligt (istället för att titta på datumen på kaffemuggar o.dyl.) så finner man att solen vid tidpunkten och platsen (13° 04 E, 48° 15 N) hade hunnit 0,49° eller möjligen 0,48° in i det astrologiska (obs!) stjärntecknet Taurus.

På engelska blir den som är född i Aries en Arian, en ordlek som kanske kan vara alltför frestande för att låta bli. Att det är planeten Mars som härskar över Väduren är också en långt mycket tacksammare koppling i sammanhanget än Oxens Venus.

Hitler: a typical Aries (Actually he was a cusp with Taurus so has the nastiness of both star signs.)

www.psychics.co.uk förklarar

För ytterligare utredning av datumens betydelse samt skillnaderna mellan astronomins stjärntecken och astrologins, se dubbel-faktoiden Astrologi. För ytterligare utredning av hur astrologin felaktigt kommit att förknippas med Hitler, se faktoiden Hitler och astrologin.

Jag har nyligen läst ett skräckexempel i danska tidningen Galaxen nr 16/95, där man, trots födelsebevis publicerat i tyska "Zenit" november 1933, ändrat Adolf Hitlers födelsetid till 17.55 LMT i stället för 18.30 LMT. Detta enbart för att flytta tillbaka Ascendenten till att vara i konjunktion med Uranus för att motivera Hitlers humör och talbegåvning. Konsekvensen blev också att MC backade från Lejonet till Kräftan. Samma ändring finns också i boken The Round Art av Tad Mann, 1979, men utan angivande av motiv eller källa.

Anders Ekström

Referenser:
Libra Rising: Adolf Hitler chart (om än med en onödig kommentar)
Astrotheme: Adolphe HITLER på franska med grafik
*Dr. Turi's Famous 9-11 Prediction
?www.psychics.co.uk: Aries
Anders Ekström: Födslogivaren i Horoskopet

Kommentera
Tipsa om denna sida
Sätt betyg: Jättebra | Bra | Godkänd | Dålig

Hitler var kort

Olika uppgifter finns, men ingen påstår annat än att Adolf Hitler var av medellängd. Bengt Liljegren uppger 176 cm, Werner Maser strax under 175 cm, engelska Wikipedia m.fl. 173 cm.

Referenser:
173 - Wikipedia: Adolf Hitler; vid mönstringen
<175 - Werner Maser, Adolf Hitler. Legende - Mythos - Wirklichkeit (Heyne 1993), sid 373; inget datum
176 - Bengt Liljegren: Fanatisk blick, Populär Historia 1/2006; inget datum

Kommentera
Tipsa om denna sida
Sätt betyg: Jättebra | Bra | Godkänd | Dålig

Ariskt vegetariskt

Hitler var vegetarian

Detta är inte en faktoid, utan ett faktum - ja, Hitler var verkligen vegetarian. (Jag är extra noggrann med denna eftersom jag tidigare låtit lura mig till att skriva om att Hitler inte var vegetarian.)

Ofta beklagar man att man lever i en tid när man ännu inte vet hur den nya världen kommer att se ut. Men sak kan jag säga alla köttätare: Den nya världen kommer att vara vegetarisk!

Adolf Hitler, Hitler i närbild

Att han under 1930-talet ändå inte enbart höll sig till grönsaker utan ibland åt kaviar, fylld ungfågel, leverknödl och en och annan bayersk wurst är belagt. Hitler var alltså inte vegetarian i strikt bemärkelse. Med åren blev dock det animaliska inslaget i hans kost alltmera sällsynt, för att mot slutet upphöra helt. (Det finns dock uppgift om att han vid ett tillfälle under de tumultartade dagarna i april 1945 skall ha serverats en kötträtt - och åt den.)

Bengt Liljegren

Hitlers personliga sekreterare från 1943 berättar följande:

Den lille Krümel ["Smulan", kockens smeknamn] lagade mat till hela säkerhetszonens arbetsstyrka. Han utfodrade nästan tvåhundra personer dagligen ur sina jättelika grytor. Det var inte konstigt att en sådan masskock som under många år bara lagat mat till soldater inte brydde sig särskilt mycket om en vegeterians extravaganta nycker. Han hatade dessa köttföraktare av hela sitt hjärta, eller snarare så föraktade han dem. Men eftersom han även måste laga mat till Führern vare sig han ville det eller ej - det fanns ingen annan kock så långt ögat kunde nå och slutligen var Hitler huvudpersonen - så bemödade han sig verkligen om att utarbeta en vegetarisk matsedel. Jag måste säga att Hitler i det här avseendet fann sig i en hel del, något som jag senare kunde fastställa vid måltiderna vid Berghof. Han var mycket anspråklös och beskedlig i maten. Det var bara ibland som han beklagade sig över att hans kost var ganska långtråkig, att han alltid bara fick tillbehören utan köttet, så att det var precis som om något fattades. Krümel var av den åsikten att människan inte kan leva utan kött, och därför tillsatte han åtminstonde en skvätt köttbuljong eller lite grisfett i alla soppor och de flesta maträtter. För det mesta märkte Führern bedrägeriet, blev arg och påstod sedan naturligtvis att han fått ont i magen av det. Slutligen lät han Krümel bara tillaga välling, potatismos och allehanda rätter som garanterat tillretts utan animaliska beståndsdelar. Att hans matsedel därmed inte blev mer lockande och omväxlande kan man tänka sig.

[...]

För övrigt försökte Führern under måltiden att inge köttätarna avsmak för maten. Han ville visserligen inte omvända någon till att bli vegeterian, men han började plötsligt berättade hur vidrigt det går till i ett slakthus. "När högkvarteret var stationerat i Ukraina skulle mitt folk en gång inspektera det modernaste och största slakthuset där. Det var en helt mekaniserad fabrik, från grisar till korvar, bearbetning av ben, borst och hudar inbegripet. Allt var så rent och ordentligt, och vackra flickor stod i höga gummistövlar upp till vaderna i färskt blod. Trots det så mådde herrar köttätare illa, och många gick utan att ha sett allt. Något sådant kan inte hända mig. Jag kan utan vidare se på hur man drar upp morötter och potatis ur jorden, hämtar äggen i hönshuset och mjölkar korna.

Traudl Junge

Och här rustningsministern m.m.:

Han oroade sig ständigt för att han skulle lägga på hullet: "En omöjlighet! Föreställ er mig springande omkring med tjock mage! Det voro politisk förintande!" Ofta kallade han då på betjänten för att försöka sätta stopp: "Ta med det där, är ni snäll! det smakar för bra." För övrigt hånade han ofta köttätare vid dessa tillfällen men försökte inte påverka mina åsikter. Han hade inte ens något emot en Steinhäger efter fet mat - även om han med självmedlidande påstod att det inte var nödvändigt för honom med den mat han åt. När det bjöds på köttbuljong kunde jag lita på att han skulle tala om "likte". Till kräftor hade han en historia om en död mormoder på lager. Hon kastades i bäcken av sina efterlevande för att locka fram dessa djur. Och till ål berättade han att dessa bäst göddes och fångades med döda kattor.

Albert Speer

En sekreterare som arbetade för Hitler 1932-45 nämner i en bisats vilka matvanor han hade i juni 1934, vid tiden för "de långa knivarnas natt":

And I went to the cafeteria and I got myself... you know it was quite late... but he joined me because we were both vegetarians.

Christa Schröder i Explaining Hitler

Peter Englund skriver Om djur, människor och undermänniskor på sin hemsida, där står praktiskt taget att Hitler var vegetarian:

Många av naziledarna var också uttalade djurvänner och vegetarianer. Hitler hade planer på att förbjuda allt ätande av kött och var mycket kärleksfull mot sina hundar. Och SS-chefen Himmler - också han vegetarian - visade upp en närmast "hysterisk" avsky för all typ av jakt. Se där: att älska djur gör en inte automatiskt till en god människa.

Den sista kommentaren är naturligtvis vad det hela går ut på. Nazistiska matvanor är ointressanta, poängen är de konsekvenser man kan dra, framför allt att vegetarianism nog inte är en så bra idé ändå: "Jasså, världen skulle bli bättre om alla var vegetarianer? Hitler var ju vegetarian! Vad sa du nu då?" - ett resonemang vars analys går utanför ämnet.

Överstelöjtnant Shutz: I always thought about you as an Aryan.
Den judiske barberaren: No. I'm a vegetarian.

Ur Chaplins Diktatorn

Referenser:
Hitler i närbild, samtal, monologer och militärkonferenser under andra världskriget 1939 - 1945, sid 76
Bengt Liljegren, Ogillade kött och tobak, Populär Historia 2/2006
Traudl Junge, I Hitlers tjänst - Traudl Junge berättar om sitt liv, sid 48, 73
Albert Speer, Albert Speers memoarer (Bonnier 2003), sid 240-241
Ron Rosenbaum, Explaining Hitler, sid 231
Peter Englund, Om djur, människor och undermänniskor
Wikipedia: Vegetarianism of Adolf Hitler

Kommentera
Tipsa om denna sida
Sätt betyg: Jättebra | Bra | Godkänd | Dålig

Tack till Martin Tunström som hjälpte till med citaten

Maktövertagandet

Hitler grep makten

Hitler gjorde ett allvarligt försök till statskupp: Den s.k. ölkällarkuppen i München 1923. Den blev ett regelrätt fiasko, och ledde till partiets upplösning, hans egen fängelsevistelse m.m. Med facit i hand var det bara ett tillfälligt bakslag, men Hitler tog beslutet att i fortsättningen följa spelets regler. Hädanefter skulle varje steg mot målet - absolut makt - tas enligt reglerna (med reservation för att det stundom kunde krävas hot, våld och mord för att få folk dit de skulle). I januari 1933, i en politiskt mycket turbulent tid, då flera val hållits på kort tid, tillsattes han på posten som rikskansler av president Hindenburg, att leda en koalitionsregering rentav. Ingen statskupp, ingen revolution, utan helt enligt författningen. I en artikel följande dag, med en av de mest ironiska rubriker jag sett, så gör man en poäng av att han accepterade en annan post än den som diktator:

Hitler puts aside aim to be dictator

Adolf Hitler's acceptance of the German Chancellorship in a coalition with conservatives and non-partisans marks a radical departure from his former demand that he be made "the Mussolini of Germany" as a condition to his assumption of government responsibility. It represents at the same time a recession from their former position by President Hindenburg and the Conservatives, who hitherto had been set against entrusting the Chancellorship to Hitler although willing to permit him to participate in the government.

New York Times, 31 januari 1933

Att han sedan förvaltade makten på ett sätt som ingen av de ansvariga tydligen föreställt sig (trots att han tidigare öppet deklarerat sina planer), och snabbt såg till att skaffa sig en maktställning utan ett spår av demokrati, är en annan historia. När Hitler utnämndes till rikskansler så var det inget han grep utan något han fick. Resten av makten ansamlades med tusen olika knep, men inte medelst någon faktisk statskupp.

Weimarrepubliken höll på att kollapsa. Den dåvarande rikskanslern, den preussiske aristokraten Franz von Papen - av Hitler karakteriserad som en "hönshjärna" - och dennes regering var inte mogna att hantera situationen. Och det insåg presidenten Paul von Hindenburg. Att ge makten åt råskinnet Hitler ville han emellertid inte.

Bengt Liljegren

Trots det massunderstöd han hade vunnit nådde Hitler sin ställning som rikskansler 1933 inte genom att någon oemotståndlig revolutionär eller nationell rörelse förde honom till makten och inte heller genom någon överväldigande valseger. Det var i stället ett led i en kohandel med "det gamla förbrytargänget" som han hade angripit i många månader. Hitler grep inte makten, han nådde den genom intriger.

Alan Bullock

För att precisera: Machtübernahme, "maktövertagandet" eller Machtergreifung, "maktgripandet", var egentligen inte en händelse som inträffade den 30 januari 1933, det var en process som påbörjades den dagen.

Begreppet maktgripandet betecknar den långa process, under vilken NSDAP eliminerade demokratin och befäste sin egen makt; det används dessutom ofta enbart om Adolf Hitlers utnämnande som rikskansler den 30 januari 1933.

Der Begriff Machtergreifung bezeichnet den längeren Prozess, durch den die NSDAP die Demokratie beseitigt und ihre Herrschaft gefestigt hat; häufig wird er aber auch nur auf Adolf Hitlers Ernennung zum Reichskanzler am 30. Januar 1933 bezogen.

Wikipedia (ty.)

Att begreppet används än idag verkar faktiskt vara ett arv från Hitler, som han utan tvivel hade varit nöjd med:

Ordet "maktövertagande", blev ett stående uttryck i Tredje Riket. Många av Hitlers tal började hädanefter med orden: "Efter maktövertagandet..."

Max von der Grün

Jag har inte hittat så förfärligt många exempel i hans tal, men här är ett, där det dessutom tydligt framgår att det är ett Augenblick som avses:

Men i och med detta, partikamrater och riksdagsledamöter, hade den nationalsocialistiska revolutionen som sådan redan avslutats. Ty från och med detta ögonblick, när partiets maktövertagande i riket hade säkerställts, såg jag det som en självklarhet att revolutionen därmed hade övergått i evolution.

Damit aber, meine Parteigenossen und Abgeordnete des Deutschen Reichstages, war die nationalsozialistische Revolution als solche auch schon beendet. Denn von diesem Augenblick der sichergestellten Machtübernahme im Reiche durch die Partei an habe ich es als selbstverständlich angesehen, daß damit die Revolution übergeführt wird in die Evolution.

Adolf Hitler i riksdagen den 30 januari 1937
(alltså på dagen fyra år efteråt)

Ur myt-teoretisk synpunkt är denna faktoid särskilt intressant eftersom den är användbar för båda sidorna. Att utmåla maktövertagandet som en våldsam historia hade den poängen för nazisterna att det stämde långt bättre överens med deras föregivna ideal än det trassliga intrigerande som verkligen var fallet, och den poängen för deras motståndare att Hitlers utnämnande skulle ha föregåtts av någon sorts regelbrott, och att den demokratiska republiken därigenom kunde sägas ha fått ansvarsfrihet för det hela.

Det är den ökända hästen från Troja,
en av demokraterna sadlad och skodd

Karl Gerhard

Inte helt säker på att det är det "demokratiska" maktövertagandet som syftas på, men den kan ju få vara med ändå.

Referenser:
"Hitler puts aside aim to be dictator", New York Times den 31 januari 1933
Alan Bullock: Hitler - En studie i tyranni (Prisma 2004) sid 239 (med ytterligare detaljer av intresse)
Bengt Liljegren: Krokig väg till makten, Populär Historia 1/2006 (ditto)
Max von der Grün, Hur var det egentligen? - att växa upp i Tredje riket (Barrikaden 1981), sid 81
Wikipedia (eng.): Adolf Hitler
Wikipedia (sv.): Adolf Hitler
Wikipedia (ty.): Machtergreifung

Kommentera
Tipsa om denna sida
Sätt betyg: Jättebra | Bra | Godkänd | Dålig

Tack till professor Helmut Müssener som granskade texten

Mein Kampf

Förbjuden i Sverige

Adolf Hitlers Mein Kampf (1925-26) är inte förbjuden i Sverige. Vare sig försäljning, innehav eller läsning av boken är straffbart.

Den verkar inte ens vara förbjuden i Tyskland ("owning or buying the book is legal"). Däremot tillåter delstaten Bayern, som menar sig inneha upphovsrätten, inte att nya upplagor ges ut. (Denna rätt går ut 2015, eller 70 år efter upphovsmannens död; att det blev just Bayern beror på att Hitler tydligen var skriven i München ända fram till slutet.)

När Hägglunds förlag 1992 gav ut boken i svensk översättning blev det ställt inför rätta - målet gick ända upp i Högsta Domstolen, där förlaget friades (dom den 21 december 1998, mål nr B 4367-97). En ny upplaga gavs ut 2002, vilket ledde till en ny anmälan från "Fristaten Bayern", som dock inte vann gehör hos åklagarna.

Exakt var upphovsrätten kan tänkas ligga är en rätt trasslig fråga som jag inte vill gå in på här, men det kan åtminstone konstateras att om Bayern fått rätt så skulle Mein Kampf inte få ges ut i Sverige heller - men på upphovsrättsliga grunder, inte att den är för farlig eller så. Huruvida Tysklands anseende i just detta sammanhang kan tänkas ta någon nämnvärd ytterligare skada verkar högst osannolikt, men tydligen är det vad fristatens advokat försöker få oss att tro:

Dessutom finns risk att Tysklands anseende utomlands avsevärt tar skada, om boken "Mein Kampf" under brott mot den gällande upphovs- och straffsrätten tillåts ges ut i Sverige.

(Inom parentes kan man konstatera att Kalle Hägglund (död 2005) var övertygad anti-nazist, och att det var därför han gav ut boken. Den som inte begriper detta resonemang uppmanas att läsa den.)

Referenser:
Wikipedia (sv.): Mein Kampf
Wikipedia (eng.): Mein Kampf: Current availability
Wikipedia (ty.): Mein Kampf: Rechtslage heute ("dagens rättsläge", detaljerad text)
Bayerns brottsanmälan (år 2002/2003): Ny olovlig publicering [...] ( utlagd av förlaget)
"Ingen förundersökning": Utgivningen av Mein Kampf undgår förundersökning (utlagd av förlaget)
Läs även:
Mein Kampf (eng. övers. av James Murphy) - "A Project Gutenberg of Australia eBook"

Kommentera
Tipsa om denna sida
Sätt betyg: Jättebra | Bra | Godkänd | Dålig

Hitler och nobelpriset

Den 27 januari 1939 föreslog den svenske socialdemokratiske riksdagsledamoten Erik Brandt att Adolf Hitler skulle få Nobels fredspris. Detta har förbluffat folk ända sedan dess, och även använts som argument i politiska och/eller historiska diskussioner m.m.

Men vad som missförståtts från början är att utmärkelsen var ett skämt. Det var en ironisk kommentar till hyllandet av Chamberlain, vars eftergifter i München året innan besparade (som många hoppades och trodde) världen ett storkrig.

Bengt Nilsson har gått igenom reaktionerna i samtida tidningar. En del har uppfattat ironin, andra inte, flera har varit osäkra på vad som egentligen menades. Bara en tidning har hittats som oreserverat uppskattade skämtet, nämligen den oförtröttlige nazist-kritikern Torgny Segerstedts:

Det hela är förstås en drift med det dussin av hr Brandts riksdagskamrater, som skrivit till stortinget och bett för Chamberlain.

Men som det lustigaste i hela historien är man närapå böjd att betrakta det högtidliga allvar, varmed T. T. och dess radioredaktion tog sig an denna sak, och dess seriösa referat i lördags. Hr Brandt är visserligen en herre, som man inte tar där man släpper honom och han tillhör långt ifrån 'likschaltningsmännen' inom regeringspartiet. Men man behöver inte läsa många rader för att veta, vad han menar.

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning

När man läser nomineringen innantill (finns på Nilssons hemsida) så är det ändå, tycker åtminstone jag, inte så svårt att inse att de missade ironin som inte visste var Brandt stod. För det var ju faktiskt så, att det fanns de som på fullt allvar kunde acceptera påståenden som "Adolf Hitler är dock vår tids oförliknelige, gudabenådade frihetskämpe, och miljoner människor blicka upp till honom såsom fridsfursten på jorden."

Nomineringen drogs tillbaka fem dagar senare, den 1 februari (vilket också nämns i Nobelkommitténs databas).

Min tanke att nazisterna skulle ha blivit rasande över min drift med deras Führer har sålunda slagit slint, men ändå anser jag att min aktion varit av värde. Det tvärsnitt jag därigenom fått av den svenska folksjälen är helt enkelt häpnadsväckande.

Erik Brandt i Svenska Morgonposten

Brandts olycka kan ha varit att han var såpass färsk i riksdagen (han kom in 1938). Skämtets mottagande hade kunnat bli ett helt annat om han haft tillfälle att på riksplanet visa var han stod, för hans fortsatta verksamhet ger inte en antydan till hitleristiska böjelser, utan raka motsatsen. Som när han i en riksdagsdebatt i maj 1943 nämnde de "speciella avlivningsläger" som uppförts i Polen, i oktober att gasning av judar förekom. Enligt en amerikansk lista, troligen från samma år, över svenskar som var vänligt inställda till de allierade (återgiven av Gunnar Richardson) så nämns att Brandt "In Riksdag was the most aggressive opponent of Nazism and the troop-transit trains. Once sarcastically suggested Hitler get the Nobel Peace Prize."

Det kan även nämnas att Hitler hade förbjudit tyskar att ta emot nobelpris. Beslutet togs sedan den förhatlige medborgaren och pacifisten m.m. Carl von Ossietzky tilldelats fredspriset 1935, något som den tyska pressen förbjöds att ens nämna. 1939 delades inget fredspris ut (däremot de övriga).

Relaterat: Chamberlain och "Peace for our time"

Referenser:
Bengt Nilsson, När Hitler nominerades till Nobels fredspris - berättelsen om hur skarp ironi kan skada en mans rykte
The Nomination Database for the Nobel Prize in Peace, 1901-1955: Adolf Hitler
Nobelprize.org: Carl von Ossietzky
Bland Nilssons källor kan särskilt nämnas:
Gunnar Richardson, Förtroligt och hemligt (Carlsson 2007)

Kommentera
Tipsa om denna sida
Sätt betyg: Jättebra | Bra | Godkänd | Dålig

Tack till pema på VoF och Bengt Nilsson för tips & efterforskningar

Hitler och Autobahn

Att Autobahn är ett av Hitlers verk är en halvsanning analyserad i Autobahn.

Hitler vägrade gratulera Jesse Owens

Episoden från Berlin-spelen 1936 har jag beskrivit i Hitler vägrade gratulera Jesse Owens.

Hitler och astrologin

Hitler trodde inte på astrologi. Han konsulterade inte horoskop vid knepiga situationer, och hade definitivt ingen personlig astrolog. Läs mer om faktoiden Hitler och astrologin.

Järnkorset

Relaterat 1: Järnkorset och malteserkorset.

Örnnästet

Relaterat 2: "Örnnästet" är ett känt namn där begreppsförvirringen är total.

Nazist

Relaterat 3: Hur ordet "nazist" uppstod och varför Hitler aldrig kallade sig det.

fler faktoider


Hexmaster! - Ett odiskutabelt faktum