|
Om faktoider
Hur jag blev faktoid-jägareFör några år sedan hade den kortlivade tidningen Dagens Forskning en artikelserie om faktoider. Artiklarna publicerades på webben, där jag så småningom snubblade över någon av dem. Jag minns inte vad jag var ute efter eller vilken jag först stötte på, men efter att ha läst några av dem så var det särskilt två jag fastnade för: Kristian den Gode och "Allt som går att uppfinna är uppfunnet". Anledningen till att jag fastnade för just dessa var inte bara att jag hade trott fullt och fast på dem, utan framför allt för att jag inte ens hade tänkt tanken att de skulle kunna vara osanna. De som jag fått upplysningarna från hade säkert heller inte tvivlat på dem ett ögonblick, liksom de avgjort flesta andra som tagit del av dem. Det krävs ju lite utöver det vanliga för att de skeptiska körtlarna skall aktiveras, dessa påståenden var trots allt såpass slätstrukna och vardagliga att de flesta accepterar dem utan eftertanke. Men hur kunde de leva vidare när det fanns folk som visste att de var osanna? Varför spreds inte sanningen om dem lika effektivt som de falska påståendena? Hur många fler osanna påståenden fanns i omlopp som det inte hade fallit folk in att ifrågasätta, trots att de var bevisligen osanna? HemsidanDetta hände sig i mars 2003. Jag började nu jaga faktoider – allehanda självklara påståenden granskades, en del visade sig vara sanna, några kom jag ingen vart med, men inte så få visade sig vara mer eller mindre osanna, ibland (men långtifrån alltid) efter mycket grunda efterforskningar. I augusti 2003 lade jag ut det jag dittills kommit fram till på nätet, och fortsatte jakten med en stadigt växande publik. Januari 2005 fick faktoiderna en egen sajt, www.faktoider.nu. I skrivande stund (vintern 2010) har sajten drygt 2000 sidhämtningar/dygn. I augusti 2007 startade jag bloggen Faktoider, på faktoider.blogspot.com. Den har sedan dess uppdaterats dagligen, till stor del med material som inte riktigt passar på faktoider.nu - möjliga faktoider som jag är osäker på hur spridda de är, tänkbara faktoider som ingen verkar tro på, drivor med kuriosa, funderingar rörande hemsida eller bok, småfel i böcker och media, och så vidare. BöckernaI can't believe we're paying for something we get on TV for free Homer Simpson, The Simpsons Movie (2007)
Så småningom började tanken på en bokutgivning att ta form. I februari 2007 bestämde sig förlaget Forum för att ge ut Faktoider. Artiklar från hemsidan valdes ut och piffades till, vilket tog större delen av 2007. Det hela gavs ut den 12 mars 2008. I februari 2009 gavs den dessutom ut som pocket (Månpocket). Dess framgång tarvade en uppföljare. Den 16 september 2009 kom Fler faktoider ut, på samma förlag. I ovanstående böcker försöker jag, liksom här på hemsidan, att reda ut faktoiderna så noga som jag kan och behöver, med källor, citat och vad det nu är. Sådan noggrannhet är inte alltid lika med maximal läsbarhet eller tillgänglighet. En lite enklare och mer tillgänglig utläggning gavs ut den 18 september 2009 av förlaget Ordalaget: Är det verkligen sant?. Under våren 2010 ges den ut av Pax Forlag i Norge, betitlad Strutsen gjemmer ikke hodet i sanden. Priser kan man kolla på t.ex. prispallen.se: Faktoider inb. p. | Fler faktoider | Är det verkligen sant? Faktoider (2008)
Uppföljning på hemsidan: Respons (recensioner m.m.) samt Errata (funna fel). Fler faktoider (2009)
Uppföljning på hemsidan: Respons, Errata. Är det verkligen sant? (2009)
Uppföljning på hemsidan: Respons, Errata. Strutsen gjemmer ikke hodet i sanden (2010)
MytjägarnaSommaren 2009 (med repris vid jul och nyår) gick serien Mytjägarna i Sveriges Radio P1. Under åtta torsdagar togs faktoider inom diverse områden upp. Tillsammans med författaren och mytjägaren Peter Olausson letar programledaren Tobias Svanelid efter folkliga missförstånd, faktoider och myter. Sveriges Radio P1: Mytjägarna MediaJag har gjort en sammanställning över de tillfällen jag medverkat i media med anledning av faktoiderna; intervjuer, egna tidningsartiklar m.m. Ifall någon annan än jag är intresserad av ämnet så finns listan här. OrdetBegreppet "faktoid" lanserades på svenska av Martin Kylhammar i tidskriften Tvärsnitt omkring år 2000. Ordet kommer från faktum + oid från grekiska ειδος eidos, "bild" eller "utseende" = något som ser ut som ett faktum, men som inte är det. Ursprungligen var det Norman Mailer som 1973 uppfann ordet "factoid", med samma etymologi och i stort sett samma betydelse. ... Men detta material är sammanbundet av överdrivna och tomma anekdoter som blir otillförlitliga redan genom sin prosastil. Det är en veckotidningsjournalist som värmer upp andra veckotidningsjournalisters gamla skåpmat och det blir följaktligen en bok som har färre fakta än faktoider (för att nu sälla sig till de hungriga leden av folk som hittar på nya ord), vilket innebär att fakta inte har någon existens innan de dyker upp i veckotidningar eller tidningar, och de är inte så mycket lögner som något man skapat för att manipulera Den Tysta Majoritetens känsloliv. (Det är till exempel möjligt att Richard Nixon aldrig har sagt något annat än faktoider i hela sitt offentliga liv.) Norman Mailer, Marilyn (Bonniers 1973), sid 40 Inte riktigt min definition, men att "faktoider" är något fördärvligt är vi överens om, jag och Norman. Idag har den engelska betydelsen glidit till småfakta, kuriosa - risk för språkförbistring, alltså (enl. uppgift är det CNN:s fel). Huruvida "faktoid" av den anledningen är ett olämpligt ord att försöka lansera i svenskan vet jag inte om jag ids ta ställning till; jag finner myt-betydelsen vara långt mer intressant och användbar än kuriosa-betydelsen, den slutgiltiga domen är det som vanligt den samlade mängden brukare av svenska språket som fäller. Kan åtminstone konstatera att Svenska Språkrådet (f.d. Språknämnden) håller med: Vi rekommenderar att man i svenskan reserverar faktoid just för något som är osant fast det liknar en sanning och är spritt som en sanning. Månadens ord i februari 2006: faktoid JagPeter Olausson (f. 1971) är uppvuxen på Tjörn. Efter högskolestudier i språk och data började han i mitten av 90-talet att arbeta i den då helt nya webb-branschen. Började 2003 att aktivt jaga faktoider, och har därigenom fått otaliga tillfällen att fördjupa sig i en mängd olika ämnen. Förlagets författarpresentation KlintbergareHär har vi ett närbesläktat begrepp: vandringssägner eller klintbergare (jag tänker inte försöka lansera begreppet "kylhammare", än mindre "olaussonider"). Dessa är som regel just sägner, dvs. berättelser; de utspelas i en viss tid och miljö (som regel för inte alltför längesen, hos en kompis mosters pojkväns kusin), med personer som tänker, säger och gör saker, händelser som inträffar... Faktoider är mycket kortare, de allra flesta ryms i en mening. Ofta är de allmängiltiga, på så sätt att påståendena gäller hur verkligheten är beskaffad, snarare än mer eller mindre spännande händelser. När specifika personer är involverade är dessa som regel namngivna och välkända. En lite mer personlig skillnad - en av dem - mellan Bengt af Klintberg och undertecknad är vad det är vi intresserar oss för i våra resp. studier. Bengt är etnolog, folklivsforskare, och har alltid ägnat sig åt folktraditioner av alla de slag. Vad han intresserar sig för (vilket han också påpekat åtskilliga gånger) är inte så mycket om vandringssägnerna är sanna, utan hur de sprids och förändras. (Egen fundering: Jag föreställer mig gärna att den främsta poängen för hans del är att de moderna myterna utgör en levande folktradition, till skillnad från tomtar & troll, och annat som ingen längre tror på.) Själv är jag mer än nöjd om jag lyckas slå fast att en spridd uppfattning är osann. Hur den uppstått och fått spridning kan vara nog så intressant, och inte sällan avslöjande, men det är alltså inte det primära. Urvalet(För fler kanske-faktoider och utvecklingar, se bloggen.) Vad är det för skillnad på "faktoider" och myter? Vilken urvalsprincip tillämpar jag? Varför har jag tagit med den obskyra myten X men inte den allmänt kända Y? Grejen är att folk går omkring och tror allt möjligt; att påtala varenda felaktighet man stöter på är omöjligt, och man riskerar dessutom att bli tämligen omöjlig själv. Vidare så har missuppfattningar en fantastisk reproduktionsförmåga, de växer ut bara man vänder ryggen till, fortare och rikligare än något ogräs. Att hålla efter sådant är en tröstlös syssla som jag med varm hand överlåter på andra. Fyra kriterier särskiljer faktoider från myter i allmänhet: De är 1) utbredda (i allmänhet eller i någon särskild grupp), de är 2) någorlunda "cementerade" (de har åldern inne, de tas för givna, och de får gärna ha konsekvenser av något slag), de är 3) såpass trovärdiga att det knappast faller någon in att ifrågasätta dem (med mindre än att denne sitter inne med facit), och sist men inte minst 4) behöver de inte vara fullständigt osanna, det går bra med såväl osanningar som halvsanningar och missuppfattningar. Oavsett sanningshalt så skall man inte behöva ta till hårklyverier eller de allra senaste vetenskapliga rönen, det är OK om det tar lite tid för nya rön att sätta sig. Dessutom tar jag mig friheten att lägga till ännu ett kriterium, nämligen att de 5) ska vara av någorlunda intresse för allmänheten och/eller mig själv. Tre exempel: Jesus föddes i ett stall, Einstein hade dåliga betyg och Carl den sextonde Gustaf. Faktoider av denna karat är visserligen många, men inte oöverskådligt många, och nog förökar de sig, men inte hur lättvindigt som helst. Om myter är kvickrot är faktoider träd; de senare är visserligen besvärligare att dra upp med roten, men när man väl gjort det så är det gjort. Det är helt enkelt ett rejälare arbete. Hade jag hållit mig till sådana rena faktoider hade sidan varit betydligt kortare än den är. Eftersom jag utan större samvetskval tar in även sådant som enl. definitionen inte är faktoider, av varierande skäl, så har det blivit som det blivit. Det här är gudskelov ingen disputation, jag har ingen annan att ta hänsyn till. Här följer hur som helst några mer eller mindre utbredda uppfattningar som är mer eller mindre osanna, men som jag ändå valt att inte ta med, av en eller annan anledning. De är hopblandade med korrigeringar av dylika samt en del påståenden som är generande självklara; den bildade läsaren ser givetvis genast vilket som är vilket, övriga kan enkelt nog ta reda på hur det ligger till.
Referenser:
Relaterat:
|
